Vad vore väl en helt vanlig vecka på ranchen? Det är nog inte möjligt. Mitt i natten hördes ett märkligt rasslande utanför sovrumsfönstret. Efter en del smygande efter eventuella tjuvar så upptäcktes en katt som trasslat in sig i ett nätstängsel. Han verkade snäll ända tills han inte var snäll (ingen vet vems katten är ännu i dag) och bestämde sig för att ta vamypyrgreppet över min utsträckta hand och försöka suga ut mitt blod. Han släppte när han hörde mitt dödsföraktande skrik och lyckades efter en stund själv ta sig loss men jag fick åka till akuten efter konsultation med 1177. Stelkramsvaccin och en veckas penicillinkur var tacken för min vänlighet. Handen är nästan ok igen och nu kan jag till och med skriva detta inlägg.

Min uppfödning Tamacti Jun gjorde comeback efter en tids sjukdom (var riktigt dålig enligt Daniel) med en ”håll käften-prestation” på Rättvik. Tredje spår 900 meter och vinner lätt. Det bästa för mig som tagit fram honom från vaggan till sen åring är uppförandet. Jag mår så bra av att se hur han tar varje start. Man kan bara njuta. Det är stor skillnad mot alla hyss han hade för sig innan han lämnade ranchen. 😉